Om mig

Emma Klara

Bild: Peter Lazar

Om mig

Jag heter Emma och jag har gjort en djup inre resa i mitt liv, en resa där jag mötte mitt inre mörker i form av ett otroligt starkt självhat som var nära att döda mig vid mer än ett tillfälle. Genom att se på mig själv och möta detta inre mörker har jag insett att accepterandet och förlåtandet av sig själv, och sedermera även kärleken till sig själv är livets vackraste skatter och de viktigaste nycklarna till inre frid.

På vägen ut ur det lidande jag levde i så länge fann jag min inre kärna och i takt med mitt växande har det blivit tydligare för mig hur jag kan använda mina erfarenheter och delge mina insikter. Därför har jag skapat denna sida i hopp om att inspirera och bidra till andras välmående. Genom mina ord och mina tjänster önskar jag ge inspirera och förhoppningsvis även få vara ett stöd på vägen genom att uppmuntra till att se inåt, att finna vägen till sitt eget hjärta och följa sina drömmar vilka rädslor och präglingar vi än bär. Jag berättar gärna för andra individuellt eller i mindre grupper om min resa och om hur jag på egen hand tog mig ut ur det mörker jag levde i.

För kontakt: info@emmaklara.com

 

 

Längre text:

Jag har levt med ett djupt självhat i mitt liv, vilket tog sig uttryck i många år av ätstörningar (både anorexi och tvångsmässigt överätande och kräkningar), alkoholberoende mm. Lät mig själv utnyttjas av män för jag kunde inte se mitt värde, för jag hatade mig själv (det var i alla fall min upplevelse då).

Jag var sjuk i mer än 20 år (varav 10 år av dem var mycket allvarliga) och har varit med om flera tvångsomhändertagningar och varit nära döden flera gånger. Jag har burit på en extremt stark rädsla och haft mycket ångest i mitt liv och det mörker jag levde i så länge var nära att knäcka mig.

Har träffat många läkare, beteendevetare, kuratorer och psykologer mm under alla dessa år, men ingen kunde hjälpa mig. Har svårt att förstå vården... tror inte på tvång... det var fruktansvärt för mig att bli tvingad och det skapade bara än mer trauma.

Det var jag själv som tog mig ur det, steg för steg och idag är jag fri.

Men jag minns när jag levde i detta mörker och satt fast i ätstörningar och beroenden av olika slag att jag längtade efter att få lyssna på någon som faktiskt varit där själv, som visste hur det var och som klarat av att ta sig ur det, inte bara någon som studerat och läst om andras erfarenheter. Deras ord var tomma i mina öron, de saknade substans. Jag kunde känna och se att de inte visste vad de talade om. Ungdomar av idag och högsensitiva som jag själv, ser igenom lögner och de ser igenom tomma ord, de liksom jag söker äkthet.

Idag är jag en sådan person som jag hade önskat att få lyssna på då. Så kanske finns det en vacker och djupare mening i allt mörker jag gått igenom, jag hoppas det och jag hoppas att den jag är idag och den resa jag gjort kan bidra till andras frigörelse och växande ut ur lidandets grepp.

Det är svårt för människor som möter mig idag att på djupet förstå hur svår min problematik en gång var, självhatet, ätstörningen, alkoholen, ångesten och rädslan, för det syns inte på mig även om de flesta upplever att jag är lite annorlunda, men att de inte kan sätta fingret på vad det är. Sedan är det också alltid så att ingen egentligen kan förstå en annan människa helt och fullt, då vi oftast har helt olika referensramar, olika upplevelsedatabas och därigenom olika sätt att uppfatta verkligheten på.

Vägen tillbaka, vägen till det inre helandet blev på många sätt mycket tuffare än tiden av sjukdom och beroende, eftersom även om den tiden innebar ett lidande så var det mest fokus på att göra allt som stod i min makt för att undvika smärtan av det inre såret, med andra ord innebar resan tillbaka mycket lidande i och med alla djupdykningar rätt in i sårets kärna. Det krävde mod och det krävde att jag var redo och hade bra verktyg att hantera det. Det hade jag inte till en början, varken verktyg eller mod, ändå började jag gå på den vägen och jag har fortsatt framåt sedan dess.

För helandets resa är en tuffing många gånger som kräver både tålamod och snällhet gentemot sig själv, för det finns ingen quick fix, det är tufft att se sin inre smärta i vitögat och jobba för att nå ett helande. Mitt mörker var djupt, så det har tagit sin tid att bli människa igen, och på många sätt kanske jag aldrig blir helt läkt, men jag kan ändå bli hel i mig själv, jag har funnit bra verktyg och insikter på min väg som jag gärna vill dela med mig av till andra som lider i nuet.

 

Med kärlek till dig och din livsresa

/Emma

 

“I said: what about my eyes?

God said: Keep them on the road.

 

I said: What about my passion?

God said: Keep it burning.

 

I said: What about my heart?

God said: Tell me what you hold inside it?

 

I said: Pain and sorrow.

God said: Stay with it. The wound is the place where the Light enters you.”

 

-Rumi-

 

 

 

 

“You have to keep breaking your heart until it opens.”

 

-Rumi-

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved